Varje dag intalar vi oss själva att nästa dag blir bättre. Nästa dag blir bra. Nästa dag löser sig allt. Men jag väntar fortfarande på nästa dag. Jag kan inte komma över dig. Det suger jag vet, men jag kan inte göra något åt det. Trodde aldrig att jag skulle sitta och skriva såhär men detta är läget. Vill inte att det ska va såhär. Jag ska ju inte tycka om dig längre. Jag får inte. Det går inte. Med tanke på alla dessa omständigheter. Och egentligen gör jag det inte längre. Inte dig. Men din lukt finns fortfarande kvar, inträngd i min lilla näsa. Längst in i ett ruttet litet hörn finns den. Snälla försvinn.