Underbar vecka. Underbara dagar. Underbar tid med en underbar vän. Jag vet att jag aldrig i mitt liv kommer finna en så fin vän som just Sara. Man ska vara rädd om sina vänner, behandla dem väl och framför allt älska dem. Visa att man finns där, och ta vara på tiden man har tillsammans. Man vet aldrig vad som kan hända imorgon, man vet aldrig vad som kan hända om bara ett par minuter. Jag är lyckligt lottad; att ha en bästa vän.

De här dagarna har varit världens mysigaste dagar. Och alla med min bästa vän. Fredagen började med Snaps och slutade på Dalarö. Där vi mötte upp sötaste Steffi. Festligheter så det bara skrek om det. Skärgården tog tag i mitt hjärta, och tillsammans somnade vi, jag och Sara, på hotellet i samma säng. Precis som det ska vara. Dessutom gjorde vi oss inte av med en krona den kvällen, om man bortser från ölen på Snaps. Folk badade. Kärlekade. Myste. Pump up the volume - dunkande musik ekade över lill-ön. Drinkar hit, drinkar dit. Fullast vinner och fullast somnar först. Det gjorde vi iallafall. Men allt var bara så mysigt, så härligt. Surkärring som skrek på att vi fnittrade för livligt och högt prat om de allra mest opassande saker man bör prata om på ett hotell kl. 03.00 på morgonen. Äh vafan, vi hade kul i alla fall. Dock med dåligt samvete när vi tystnade på två sekunder. Dumma som vi är, tänkte vi inte på att folk faktiskt hade tagit in där och betalat för att bo där. Jag menar, vi fick det ju gratis, det fanns liksom inte i vår värld att det var ett riktigt hotell när vi sprang upp för trapporna med 13-centimeters-klackar. (Förlåt.)

Vi vaknade klockan 09.30. Eller det var snarare jag som vaknade. Av ett jädrans bi som surrade i mitt öra. Och som tidigare hade KLÄTTRAT in i Saras öra. Haha det var roligt. 09.37 gick i alla fall bussen. På med kläderna, snurriga som tusan, snabb-bäddning av sängarna och ett snabbt besök på toaletten. Sedan var vi fit for fight. Försiktigt öppnade vi dörren, vi ville ju inte väcka någon, duktigt trippade vi ned för trapporna. Och sedan kutade vi för livet den sista biten. (Nästa buss gick om en timme, och vid sådana här tillfällen vill man bara hem.) Vad vi inte visste, men märkte efter ca 2 sekunder, var att alla hotell-gäster satt ute på terassen och njöt av deras frukost. Där sprang vi, trassligt hår, gammalt smink, höga klackar, klänningarna fladdrandes och väskan i högsta hugg. Spritstank blandat med Vickan-doft. Alkoholen rusade typ fortfarande i våra små blodådror. Nåväl, efter en 20 minuters bussresa till Handen, drog vi oss in mot stan. Kl. 11.30 var den första ölen och cidern inbeställd. En varsin ceasarsallad kunde inte heller motstås. Där satt vi. Njöt av sommarmorgonen fram till sommarkvällen fram till halv fem. Åh, mysmysmys. Dock var inte notan lika kul att få in...
Kvällen erbjöd bio, efter många om och men. Självklart med bästa vän det med. Steffi skulle iväg på middag, och kunde inte delta. Tråkigt nog. Det blev i alla fall My Bloody Valentine i 3D. Grov film. Äcklig. Fast inte så bra "efter-effekt" om man säger så. Både jag och Sara har redan glömt bort den, och inte har vi kissat i sängen än. Hahahaha lyckad skräckfilm. På vägen hem träffade vi Jesper och hans kompis, trevligt. Hemma hos Sara var vi runt elva, trötta som as nannade vi kudden, och så var helgens bravader över. Söndag-tisdag har nästan all tid gått åt till film-mys och promenad på 5 minuter. Duktiga flickor! :)

Nu har jag precis kommit ur duschen, skrivit detta extremt långa inlägg, och ska sätta mig ned och skriva lite musik, underarbeta överarbetade tankar, och kanske möblera om i mitt rum. I need a change.