Jag är så jävla trött. Men kan inte sova. Vad är det som händer med mig? Som om något snurrar i mig. Runt, runt, runt. Ibland stannar det upp och då får jag tid till att tänka: Vänta nu, vad gjorde jag för en sekund sedan. Det kommer jag inte ihåg. Nej för jag var i min egna värld. Där allt går långsamt, där ett steg framåt är som att dra i tuggummi som legat i 2 dygn. Är-lika-med segt. Du har förtrollat mig, låt nu inte det gå till spillo. Jag vill ha varenda stjärna kvar. Varenda damm-tuss från förtrollningen. Du är min värld, jag innehåller dig och du innehåller mig. Bättre än så kan det inte bli. Det enda som oroar mig är om det kanske är för bra? Min hjärna är ett enda stort trassel. Ibland får jag känslan av att jag knappt längre vet vem jag är. Det känns som att jag bara är passagerare på resan genom livet. Tåget? Det kör någon annan.