Utdrag från någon gång i April:


"Det vackraste jag vet är.
Mitt öra mot ditt bröst. Jag lyssnar.
Slagen från ditt inre slår eko i mitt huvud.
Jag lyssnar igen. Fortfarande. Du-dunk.
Min hand i din. Håll mig hårt. Stanna.
Dina ögon fastklistrade i mina.
Klara som kristall. Mörka som natten.
Ditt leende pressas mot mitt.
Mjukt som moln. Mjukt som kudde.

Gå inte.
Gå aldrig."



Jag var så rädd att förlora dig
att jag ibland grät mig till sömns

Nu förstår jag varför jag var så rädd.