Okej, jag må vara en jävla pussy. Men jag saknar min Julius så mycket att jag kan dö. Haha det där vidrigt förälskade paret man ser på t-banan som man bara vill kräkas åt för att dom är så överdrivet puttinuttiga mot varandra. SÅ kär känner jag mig just nu. och SÅ känner jag att jag vill ringa honom och vara mot honom just nu. Min lilla gris. Dock är vi nog mer det paret som garvar åt puttinutt-par. Nej puttinutt är gulligt. Till en viss mängd. Sålänge man själv är kär är kärlek det bästa och mest fantastiska som finns. Medan om man inte alls är kär, är det nog det jobbigaste som finns. Att se par hit och dit och gräva i varandras matlådor. Hahaha det är jäkligt skoj, för VAR ÄN jennifer och jag befinner oss tillsammans så dröjer det två sekunder innan man hör ljudet av att det glafsas saliv bakom ryggen. Matkön, toalettkön, tunnelbanan, skolan. Every fucking where. Mysigt sådär till lunchen.

Vet ni vad då. Klockan 06.15 hör jag "naive" spelas högt som tusan från min telebobo. Tittar på displayen "Jullegulle ringer". What the fuck. Sänker volymen och försöker somna om. Men blir orolig (ja jag är en jerk) och langar iväg ett sms i frågan om det hänt något men ett konstaterande i att "jag sover men ringer dig sen". Tror ni inte telefonfan ringer igen? Okej, det är Julle vi pratar om. "Heej stumpan!" "Julle jag sover" (Mitt morgonhumör är för den delen heller inget att leka med.) Jag säger att jag ringer sen, och vid det här laget är jag faktiskt riktigt irriterad. Unge. Han svarar med världens gulligaste röst: "Jag ville bara ringa och säga att jag saknar dig..." DÅ kunde jag inte låta bli att spricka upp i ett léende. Nuffe! Ringer tidigt as freakin' hell för att säga att han saknar mig. I love him.