Jag har en vän. Alexandra. Allan. Ballan. Alex-ballex. Kärt barn har många namn. Jag saknar henne. Jag saknar att dela säng med någon som nästan tycker OM att jag kliar mig i halsen hela natten, putar med arslet, lägger mig och nosar i örat på'n, tar upp halva sängen och är bara... ja: jävligt kramgo och jobbig i sömnen. Alexandra är även min dansbands-kompis. Hon och jag ska starta ett dansband. Det kan ni ge er fan på. Jag ser det redan framför mig, och vi kommer heta Allz-Matz. Vi har hamnat lite på sniskan om varandra. Levt våra egna liv skulle man kunna säga. Nästan varit lite för upptagna för varandra, fyy skam. Sen när blev man för upptagen för en vän? Aldrig. Jag värderar alla mina vänner högt. Och det skulle aldrig falla mig in att på något sätt dissa någon för någon annan. Aldrig! Jag har aldrig varit den som är den, och kommer heller aldrig att vara. Jag är, kan faktiskt säga det själv, oerhört fin mot mina vänner. Mån om mina vänner. Vill alltid dess bästa, och händer det dom något så kan dom ge sig fan på att jag finns där. No doubt. Men grejen var ju nu Alexandra. Vi har alltid haft ett extremt unikt band till varandra. Jag har aldrig bråkat med någon så mycket som med henne, jag har aldrig brottats med någon så mycket som med henne, jag har aldrig skrikit på någon så mycket som på henne, jag har aldrig pruttat på någon så mycket som på henne, jag har aldrig gjort så sjuka saker med någon som med henne, jag har aldrig levt så nära inpå någon som med henne, jag har aldrig upplevt saker med någon som med henne, jag har aldrig varit så intensiv med någon som med henne, jag har i princip till och med delat min karl med bruden. Hon har alltid varit med. Var jag än har gått, gjort: så har hon varit med. Och tvärtom: jag i hennes liv. Jag har aldrig, aldrig känt att vi två skulle kunna glida isär. Men jag vet. Att du och jag. Oavsett vad som än skulle kunna hända, om jag så skulle flytta upp till månen, så kommer vi sitta där. Bredvid varandra. Skratta åt livet. Garva åt det förflutna. Crazy-ass historier, dumma påhitt, galna idéer, gamla killar, spontana äventyr, arslet rakt på en rökmaskin, husby, utgångar bortom det vanliga, sambos i flera år. Hon är ba min.

Och jag vet, att vad vi än gör utav våra liv: så finns vi kvar. Du och jag liksom.