Sitter och CP-sentimentalar mig igenom massa najties. Robyn har alltid varit en stor STOR inspirationskälla, och jag har alltid tyckt hon har varit så jäkla cool. Dessutom är hon musikalisk som ett svin till råga på allt. Fykk, galet. Anyway - 90-talet ger mig rysningar över hela kroppen. Det är precis som när jag lyssnar på gamla GES. Helvete, finns nästan ingen känsla som de känslor genom en nostalgitripp.